Murphys Lag

Nu kommer ett såntdär inlägg som ingen vill läsa.
Ett sådant inlägg som ingen vill skriva, men tankarna bara MÅSTE ut.

Det håller fan inte att gå o dra på massa skit i huvet i längden.
Folk har frågat varför jag inte gör videoinlägg med dessa ämnen,
och det är helt enkelt så att det skulle jag inte klara.
Skulle inte ha en chans i helvete att ens försöka vara glada Adam.
Bara en halvsekund från att knäckas och bryta ihop.
Gissa varför det inte kommer så många videor?
Det är länge sedan jag var tillräckligt glad.

Att vara glad och få må bra..
Hur känns det?
Det känns som en såndär exotisk känsla som finns långt borta..
En sådan man längtar efter att få uppleva, men är osäker på om man får det, någonsin.
Senaste gången jag minns att jag var helt felfri, när inget störde.. det var 2007.
Fem år, för dig som inte kan matte ordentligt.

Det är det lilla som gör det hela, och visst fan är det så.
Även åt det negativa hållet.
T.ex, nyligen snackat med två flickor, trodde nästan på att åtminstone ha nya vänner.
O hell no. Inte en chans. Tyvärr, det är ju jag lixom.

Köpte ett nytt ljudkort med till datorn.
Kom hem igår, hade förväntat mig underverk på ljudet.
EPIC FAIL.
Det ska tillbaka. Jag stoppar i mitt jävla 2.1 kort och ger fan i mina 7 högtalare i taket.
Jag blir så jävla ledsen när ALLT verkligen skiter ner sig så totalt.

Det är länge sedan allt var bra.
Det är länge sedan något var bra, i längre än 30 minuter.

Tankarna bara snurrar, jag ser fan inte klart.
Jag vet inte vart jag ska sätta fokus, för det är så mycket som trillar..
Alltid något som träffar en, finns ingen rak väg ut.

Jag bara orkar inte..

Låt oss säga såhär, den ständiga klumpen i halsen beror inte på förkylning.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback